Att skriva böcker

Att skriva en bok stannar vid en dröm för många frilansar. Men inte för Katarina Bjärvall. ­Det handlar om disciplin, inte inspiration, säger hon.

”Snart ska jag skriva en bok”. ”Kan Läckberg så kan jag”. Det finns ingen hejd på frilansarnas sätt att skjuta bokdrömmen framför sig.

­– Jag är förvånad över hur många kollegor som börjat skriva en bok, men aldrig fullföljt, säger Katarina Bjärvall, frilans som skrivit sju böcker.

En förklaring är att det är något helt annat att skriva en artikel på 7 000 tecken än en bok. Du får feedback direkt och publicering någon vecka senare. Boken tar tid, jobbet är ensamt och publiceringen kan ta lång tid.

­­– Jag är i stort sett klar med min nästa bok. Men den kommer inte att publiceras förrän om drygt ett år. Det är lite frustrerande, men bokbranschen är i kris och förlagen sprider ut sin allt glesare utgivning.

Enligt Katarina Bjärvall handlar bokskrivandet om disciplin. Den som inväntar inspiration kan glömma böcker, menar Katarina.

­– Du måste ha disciplin. Den som väntar på inspiration kommer inte att få någon bok färdig.

Hur klarar du disciplinen?

­– J­­ag låtsas att jag har en chef som kräver att jag ska sätta mig vid datorn 8.15 varje morgon. Det funkar, även om det tar emot ibland.

Disciplin kräver också planering. Därför är Katarina noga med att ha ett synopsis som hon omarbetar medan bokens skrivs.

Den långa processen är inte det enda som skiljer böcker från artiklar. Det handlar också om att borra djupare. Det fick Katarina att börja skriva böcker. Hon ville berätta något mer.

– Det räcker inte med att lägga ihop tio tidningsreportage till en bok. Det måste finns ett djup.

Hur fixar du djupet?

– Om jag kör ett kapitel i reportagestil så är nästa mer abstrakt, med mer fakta och framför allt analys. Men i allt jag skriver försöker jag ha en lättillgänglig stil.

För att inte fastna i böckernas värld varvar Katarina med att skriva artiklar, bland annat för Lärarförbundets olika tidningar.

– Det är ungefär 50/50, även om det varier lite över tid.

Dessutom blir det en del föreläsande, ofta kopplat till någon aktuell bok. Glädjande nog, inflikar Katarina, till ett hyfsat arvode.

– Det är mycket lättare att få bibliotek och organisationer att betala enligt Författarförbundets rekommendation för föreläsningar än att få tidningar att betala enligt Journalistförbundets frilansrekommendation.

Men rekommendationerna räcker inte. Utan stipendier skulle Katarina ha svårt att få en anständig inkomst.

– Nu har jag ett tvåårigt stipendium från Författarfonden som ger 100 000 kronor om året. Stipendier är dessutom skattefria. En bok har också finansierats av Lärarförbundet.

Katarina ser sig i första hand som fackboksförfattare med reportage- och debattböcker som specialitet. Men 2008 gav hon ut sin hittills enda roman, ”Under tiden”. Den fick mycket bra recensioner, bland annat av Jonas Thente i Dagens Nyheter. Förlaget grattade och Katarina trodde att försäljningen skulle skjuta i höjden. Men inget hände.

– Uppmärksamhet är viktigt för att sälja. Men bra recensioner behöver inte alls innebära bra försäljning. Samma sak var det med ”Var är du?: människan och mobilen”. Johan Croneman skrev 1,5 sida om boken i DN, som också puffade på förstasidan. Men försäljningen gick inget bra ändå, säger Katarina.

Att några böcker floppat upplagemässigt påverkar inte Katarinas vilja att skriva. Tvärtom. Hon går in lika helhjärtat i varje bokprojekt.

– Jag skriver för att jag vill något och jag skriver som att varje bok ska bli en bästsäljare.